Allemansrätten är en förmån som inte finns i många andra länder.
Man kan också se den som en stor frihet. Men vår frihet får inte bli till ofrihet för andra. Allemansrätten kräver ansvar och gott omdöme. Vi får inte skada natur och djurliv, och vi måste visa hänsyn mot markägare och mot andra människor ute i naturen.
Eldning
Eldning får endast ske på anordnade eldplatser, om ej sådan finns tillgänglig så ska det ske på sandig, ej gräsbevuxen mark. Absolut ej på stenhäll. Egenbyggda eldstäder med stenringar är förbjudet, stenarna spricker och bildar vassa skärvor. Vid eldning har man endast rätt att ta lösa pinnar på marken. Givetvis ingen grillning då allmänt eldningsförbud råder.
Man får heller inte lämna sina sopor när man lämnar , de ska tas med hem till eller till anvisad plats för skräp.
Sedan 1994 är allemansrätten inskriven i grundlagen. I regerings-formens
kapitel om grundläggande fri- och rättigheter står att
“Alla ska ha tillgång till naturen enligt allemansrätten”.
Men allemansrätten i sig är ingen lag, och inte i någon lag står det vad allemansrätten innehåller. Däremot omges allemansrätten av lagar som sätter gränser för vad som är tillåtet. Det är straffbart att bryta mot de lagar eller förordningar som omger allemansrätten. Du är själv skyldig att ta reda på vad som gäller, men det är inte alltid så lätt.
Allemansrätten gäller också på vattnet. Man får bada vid stränderna, åka båt nästan överallt, förtöja och övernatta något dygn i båten. Kraven på hänsyn mot omgivningen är desamma som på land.
Man får inte vistas för nära hus och inte störa boende utmed stränderna. Särskilda regler som kan begränsa allemansrätten gäller i naturreservat.
På många håll i skärgården finns säl- eller fågelskyddsområden. Där är det förbjudet att gå iland eller vistas i närheten under viss tid på året. Det kan också finnas regler om t ex hastighetsbegränsningar, vattenskidåkning, vattenskotrar och kopplingstvång för hundar på öarna.
Ökat tryck på allemansrätten
Sedan början av 1970-talet har antalet större övernattningsbara fritidsbåtar ökat från omkring 50 000 till fler än 250 000. Också det tilltagande intresset för kanotturism har satt sina spår i statistiken. Kanoter uppvisade under den första hälften av 1970-talet den snabbaste ökningen av alla båtkategorier. Framför allt har intresset för kajakpaddling i skärgården ökat under senare år. Allt fler fritids-båtar tillsammans med en ökad satsning på skärgårdsturism ökar trycket på allemansrätten i skärgårdar och längs kuster.
Båtfarare ska visa “gott sjömanskap” och känna till regler och föreskrifter som gäller för de vatten man färdas i. Det är straffbart att störa i onödan genom exempelvis för hög hastighet eller buller.
Ankring, förtöjning och landstigning
Det är tillåtet att gå i land, bada, ankra och tillfälligt förtöja vid strand som inte hör till tomt, eller är skyddad med stöd av särskild lagstiftning. Tomt i det här sammanhanget är det område närmast ett hus där de som bor i huset ska kunna känna sig ostörda. Det är risken att störa som avgör hur nära ett hus man kan uppehålla sig. Några regler om minsta avstånd finns inte. Inte heller finns någon regel för hur länge man får ligga för ankare på samma plats. Man brukar tillämpa samma princip som för tältning; något enstaka dygn. Det som är avgörande är risken att störa markägaren eller närboende.
Bryggor
Det är tillåtet att tillfälligt förtöja vid en brygga som ligger utanför tomt. En förutsättning är naturligtvis att den som äger bryggan inte hindras från att använda sin egen brygga. Mer varaktig eller regel-bunden förtöjning vid annans brygga eller på annans vatten kan förmodligen betraktas som egenmäktigt förfarande om det är till hinder för strandägaren.
Naturreservat och fågelskydd
I områden som skyddas med stöd av Miljöbalken gäller i allmänhet särskilda regler som innebär inskränkningar i allemansrätten. I nationalparker och naturreservat kan det vara regler om eldning, tältning och båtförtöjning. Liknande regler kan gälla inom strandskyddsområde om det behövs för att skydda känsligt djurliv eller växtlighet, eller för att undvika olägenheter av intensivt friluftsliv.
På de flesta öar längs Östersjökusten måste hunden hållas kopplad under sommaren. Vid fågel- eller sälskyddsområden råder landstigningsförbud viss tid av året, och även förbud att vistas på vattnet inom visst avstånd från stranden. Förbuden märks ut med gula eller röd/gula skyltar i tre olika utföranden för respektive tidsperiod som förbudet gäller. Andra tider kan förekomma. Skyddsområden enligt Miljöbalken är markerade på båtsportkortet. Upplysningar får man från kommunen eller länsstyrelsen.
